Soldat Olof Broholm (f. ca 1693)

Farmors farfars farmors mormors far hette Olof Broholm och föddes någon gång runt 1693 i Lövsta socken, Uppland. Uppgifterna om hans liv som soldat är sparsamma men däremot finns en bevarad brevväxling från hans kamp att efter en lång tjänst i regementet få ut sin pension. Hans underordnade ställning och krökta rygg för att få ut den skrala summa som han mer än väl gjort sig förtjänt av gör ont att läsa, även så här tvåhundrafemtio år senare.

Olofs liv i krigets tjänst tog sannolikt sin början då han i de övre tonåren värvades till generallöjtnant greve Hans von Fersens dragonregemente. Knappt tio år senare upplöstes detta regemente på Rådmansö i oktober 1721 och av de 1021 soldaterna som då fanns inskrivna kom majoriteten, 713 soldater, att överföras till finska regementen. En av dem var Olof Broholm som därmed lämnade kvar sin gravida hustru i Österlövsta för att tjäna sitt uppehälle längre österut.

Broholm placerades bland Tavastelands fotsoldater i Sysmäkompaniet, rote nr. 32 och där blev han kvar i över tjugofem år tills han avskedades den 16 november 1747, drygt femtio år gammal, då han uppgavs vara orkeslös. I samband med Broholms avsked utdelades en soldatpension som han beviljades först i slutet av juni 1749, allt enligt pensionsboken:

Wi underskrifne Präsident, General FältTygmästare, General Qwartermästare, och samtel: KrigsRåd; Jiöre härmed witterligit at såsom Soldaten Olof Broholm under Tafvastehus Infanterie regemente hos oss upwisar Mönstringens honom d: 16. November år 1747 gifne afskied, med anhållan; at niuta underhåld af Krigsmanshuset emedan ha tjent 35 år, 57 år gammal, och utur stånd at nära sig; altså warder honom härmed underhåld bewiljat, och för thenskull befalles Regimets Skriwaren wid bemte Regimente Wälbetrodde Carl Hellenius som nu är, eller den efter honom kommer, ofwan bemälte Soldat Olof Broholm årligen låta undfå Sex dalr 24 [öre] Srmt,

Datum Stocholm d: 26 Junii år 1749.

Anteckningar redovisar att han fick sex månaders pension på 3 daler och 12 öre utdelat i februari 1750 och ett år senare fick en helårspension på 6 daler och 24 öre. Broholm började nu sakna sin familj och sin hemtrakt i Uppland. 1751 ansökte han om lov att få återvända till Lövsta bruk och landshövdningen i Nyland och Tavastelän, Gustaf Gyllenborg, beviljade hans önskemål med en högtidlig skrift:

Kongl: Maijts Till Swerige ,.,.,. Arfwinges till Norige, samt Hertigs till Schleswig Hollstein ,.,.,. Min aldranådigste Konungs och Herres Tronan och Landshöfding, öfwer Nylands och Tafwastehus Lähner, samt Riddare af den Kongl: Nordstierne Orden Jag Grefwe Gustaf Samuel Gyllenborg Giör witterligit: at som förafskedade Soldaten Olof Broholm är sinnad begifwa sig genom Stockholm til Löfstad Bruk i Upland, och derföre hos mig om rese-Pass anhåller; så hafwa wederbörande i detta Lähn, hwilkom upsickten öfwer the Resande tilkommer, at låta honom utan hinder passera; och blifwar han äfwen hos en hwar utom Lähnet, som wäderbör, til samma förmåns åtniutande recommenderad.

Hellsingfors Lands Cancellie d: 26 Aprill 1751.

Broholms hemkomst kom säkerligen som en stor överraskning för familj och bekanta. I husförhörslängden för Österlövsta står följande att läsa:

"1751 in Junio kom Olof Broholm hem, som tient i Finska Infanteriet, och som man trodde vara död.”

Av resan hem följde dock att utbetalningen av pensionen avbröts. Efter att under en period, både själv och genom medlare, försökt få ut sina daler, tog han år 1759 hjälp av skrivare Gabriel Lagerwall och vände sig till Upplands landshövding Johan Georg Lillienberg;

Högwälborne Herr Landshöfdingen samt Riddare af then kong: Nordstierne Orden Nådige herre !

Af hosgående Documenter, täckes Eders Höga Nåde Nådgunstigt inhämta: nem: Af No 1., at mig afskedad Soldat, underhåll i Nåder blifwit tillagt. Och af No 2: at jag efter wederbörligit Rese-Pass år 1751, reste ifrån Finland hit til öster Löfsta Sockn, som ock är min födelse ortt. Samt af No 3: att jag arma Man ännu lefwer och wistas i thenne Löfsta församling. Och allthenstund jag fattige Stackare, som ock är mycket bräcklig, har alt sedan min afresa ifrån Finland, hwarken sielf eller genom någon annan haft tilfälle och lägenhet, til at utfordra mitt underhåll för nedannembde år, utan är thet ännu innestående, ifrån och med år 1751, til och med innevarande år 1759. Förthenskul flyr jag i djupaste ödmiukhet til Eders Höga Nådes widt berömda och priswärda Nådige hielpsamhet; med aldra ödmiukaste bön och anhållan, det Eders Höga Nåde täckes wara så Nådig, och förhielpa mig at ifrån Finland hit bekomma thet innestående underhållet: samt therjemte Nådigt mig förhielpa, at jag sådan efter kunde få hittaga mitt underhåll, af herr Regements Skrifwaren wid Uplands Regemente. Emot hwilcken stora Nåd och ynnest, jag med diupaste wördnad til dödstunden framhärdar

Eders Höga Nådes
under dån-ödmiukaste tjenare
Olof Broholm
afskiedade Soldat.

Som en stärkande bilaga följde med brevet ett intyg där Österlövstas kyrkoherde Sacharias Westbeck intygade att Olof levde ett kristet liv, gick regelbundet i kyrkan och tog kvällsvard samt att han inte ägde något odlingsbart eller hade någon annan inkomstkälla.

Lillienberg mottar brevet i den 2:a november 1759 och skickar i sin tur ett brev till Nyland- och Tavasteläns nye landshövding Anders Johan Nordensköld. Lillienberg förklarar situationen, hänvisar till bilagor och framhäver att hänsyn bör tas till den gamle och av sjukdom plågade mannens barmhärtighet. Lillienberg skulle betala ut de innestående pengarna till Broholm mot kvittering och dessutom sörja för att pengarna når Broholm så länge denne lever.

Brevväxlingen fortsätter. Nordenskölds skriver i sin tur till Tavastelands infanteriregementes kommendör, överste Petter von Törne. Här ber Nordensköld att, liksom Lillienberg föreslagit, inte bara innestående summa ska betalas ut utan även en följande årlig pension. Ärendet föll ut till Broholms fördel och han kunde slutligen få ut sin pension.

Olof Broholm avled på hösten 1764 i Långbron, Österlövsta efter att åter ha varit hemma i tretton år. Enligt dödboken var han då sjuttiosex år gammal medan hans ålder enligt soldatrullornas angivna födelseår då var sjuttioett. I dödboken står:

Afskedade dragonen Olof Broholm, haft 2 barn, bägge leva, han blef uttagen til dragon, war sedan 35 år från sin hustro så at man ej wiste ... om han lefde. 1750 (sic) kom han hem från Finland oförmodat, warit eljest frisk".

Broholms hustru Magdalena överlevde honom med tio år. Dottern Elisabeth var gift med en hammarsmed från Västland och bodde vid tiden för faderns död vid Iggesunds bruk i Hälsingland. Sonen uppges vara bonde i Tegels Mora socken.


Källor

Blomqvist, T., Transport av manskap från svenska regementen till Finland 1721 (http://www.genealogia.fi/hakem/regem/regem4r.htm)
Vuorimies, H., Joitakin havaintoja suuren pohjan sodan jälkeen suomeen siirretyistä ruotsalaisrykmenttien sotilaista , (http://www.genealogia.fi/genos/70/70_3.htm)

Denna sida är senast uppdaterad 2006 7/9

© www.blied.se