|
||
|
Soldat Olof Broholm (f. ca 1693) Farmors farfars farmors mormors far hette Olof Broholm och föddes någon gång runt 1693 i Lövsta socken, Uppland. Uppgifterna om hans liv som soldat är sparsamma men däremot finns en bevarad brevväxling från hans kamp att efter en lång tjänst i regementet få ut sin pension. Hans underordnade ställning och krökta rygg för att få ut den skrala summa som han mer än väl gjort sig förtjänt av gör ont att läsa, även så här tvåhundrafemtio år senare. Olofs liv i krigets tjänst tog sannolikt sin början då han i de övre tonåren värvades till generallöjtnant greve Hans von Fersens dragonregemente. Knappt tio år senare upplöstes detta regemente på Rådmansö i oktober 1721 och av de 1021 soldaterna som då fanns inskrivna kom majoriteten, 713 soldater, att överföras till finska regementen. En av dem var Olof Broholm som därmed lämnade kvar sin gravida hustru i Österlövsta för att tjäna sitt uppehälle längre österut. Broholm placerades bland Tavastelands fotsoldater i Sysmäkompaniet, rote nr. 32 och där blev han kvar i över tjugofem år tills han avskedades den 16 november 1747, drygt femtio år gammal, då han uppgavs vara orkeslös. I samband med Broholms avsked utdelades en soldatpension som han beviljades först i slutet av juni 1749, allt enligt pensionsboken:
Wi underskrifne Präsident, General FältTygmästare, General
Qwartermästare, och samtel: KrigsRåd; Jiöre härmed witterligit
at såsom Soldaten Olof Broholm under Tafvastehus Infanterie
regemente hos oss upwisar Mönstringens honom d: 16. November år 1747
gifne afskied, med anhållan; at niuta underhåld af Krigsmanshuset
emedan ha tjent 35 år, 57 år gammal, och utur stånd at nära sig;
altså warder honom härmed underhåld bewiljat, och för thenskull
befalles Regimets Skriwaren wid bemte Regimente Wälbetrodde Carl
Hellenius som nu är, eller den efter honom kommer, ofwan bemälte
Soldat Olof Broholm årligen låta undfå Sex dalr 24 [öre] Srmt,
Anteckningar redovisar att han fick sex månaders pension på 3 daler och 12 öre utdelat i februari 1750 och ett år senare fick en helårspension på 6 daler och 24 öre. Broholm började nu sakna sin familj och sin hemtrakt i Uppland. 1751 ansökte han om lov att få återvända till Lövsta bruk och landshövdningen i Nyland och Tavastelän, Gustaf Gyllenborg, beviljade hans önskemål med en högtidlig skrift:
Kongl: Maijts Till Swerige ,.,.,. Arfwinges till Norige, samt
Hertigs till Schleswig Hollstein ,.,.,. Min aldranådigste Konungs
och Herres Tronan och Landshöfding, öfwer Nylands och Tafwastehus
Lähner, samt Riddare af den Kongl: Nordstierne Orden Jag Grefwe
Gustaf Samuel Gyllenborg Giör witterligit: at som förafskedade
Soldaten Olof Broholm är sinnad begifwa sig genom Stockholm til
Löfstad Bruk i Upland, och derföre hos mig om rese-Pass anhåller;
så hafwa wederbörande i detta Lähn, hwilkom upsickten öfwer
the Resande tilkommer, at låta honom utan hinder passera;
och blifwar han äfwen hos en hwar utom Lähnet, som wäderbör, til
samma förmåns åtniutande recommenderad.
Broholms hemkomst kom säkerligen som en stor överraskning för familj och bekanta. I husförhörslängden för Österlövsta står följande att läsa: "1751 in Junio kom Olof Broholm hem, som tient i Finska Infanteriet, och som man trodde vara död.” Av resan hem följde dock att utbetalningen av pensionen avbröts. Efter att under en period, både själv och genom medlare, försökt få ut sina daler, tog han år 1759 hjälp av skrivare Gabriel Lagerwall och vände sig till Upplands landshövding Johan Georg Lillienberg;
Högwälborne Herr Landshöfdingen samt Riddare af then kong: Nordstierne
Orden Nådige herre !
Som en stärkande bilaga följde med brevet ett intyg där Österlövstas kyrkoherde Sacharias Westbeck intygade att Olof levde ett kristet liv, gick regelbundet i kyrkan och tog kvällsvard samt att han inte ägde något odlingsbart eller hade någon annan inkomstkälla. Lillienberg mottar brevet i den 2:a november 1759 och skickar i sin tur ett brev till Nyland- och Tavasteläns nye landshövding Anders Johan Nordensköld. Lillienberg förklarar situationen, hänvisar till bilagor och framhäver att hänsyn bör tas till den gamle och av sjukdom plågade mannens barmhärtighet. Lillienberg skulle betala ut de innestående pengarna till Broholm mot kvittering och dessutom sörja för att pengarna når Broholm så länge denne lever. Brevväxlingen fortsätter. Nordenskölds skriver i sin tur till Tavastelands infanteriregementes kommendör, överste Petter von Törne. Här ber Nordensköld att, liksom Lillienberg föreslagit, inte bara innestående summa ska betalas ut utan även en följande årlig pension. Ärendet föll ut till Broholms fördel och han kunde slutligen få ut sin pension. Olof Broholm avled på hösten 1764 i Långbron, Österlövsta efter att åter ha varit hemma i tretton år. Enligt dödboken var han då sjuttiosex år gammal medan hans ålder enligt soldatrullornas angivna födelseår då var sjuttioett. I dödboken står: Afskedade dragonen Olof Broholm, haft 2 barn, bägge leva, han blef uttagen til dragon, war sedan 35 år från sin hustro så at man ej wiste ... om han lefde. 1750 (sic) kom han hem från Finland oförmodat, warit eljest frisk". Broholms hustru Magdalena överlevde honom med tio år. Dottern Elisabeth var gift med en hammarsmed från Västland och bodde vid tiden för faderns död vid Iggesunds bruk i Hälsingland. Sonen uppges vara bonde i Tegels Mora socken.
Blomqvist, T., Transport av manskap från svenska regementen
till Finland 1721 (http://www.genealogia.fi/hakem/regem/regem4r.htm) |
||
|
Denna sida är senast uppdaterad 2006 7/9 |
||